Initiativtagarna till brevet, Vision, BRIS, Suicide Zero, Hjärnkoll och Ångestpodden samlar in berättelser och lösningar för att bättre fånga upp och hjälpa individer med psykisk ohälsa. Nu vill vi dela dessa med ansvariga politiker såsom socialminister Lena Hallengren. 

– Varje dag går Visions medlemmar till jobbet för att kämpa för att barn och unga med psykisk ohälsa ska få tillgång till rätt vård i tid. Men de har inte rätt förutsättningar. Vi kräver nu att konkreta åtgärder tas fram som kan hindra att fler hamnar mellan stolarna, säger Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision.  

–  I vårt fyra års långa arbete med Ångestpodden får vi ofta ta del av historier som dressa. Man blir mörkrädd när man förstår att det är en fara att bli sjuk idag, speciellt i psykisk ohälsa. Vi vill genom våra röster förmedla våra lyssnares erfarenheter, säger Sofie Hallberg, medgrundare av Ångestpodden.

Utdrag ur det öppna brevet

”Någon som också vet hur det är att hamna mellan stolarna är Matilda som levt med psykisk ohälsa sen hon var 13 år. När hon mådde som värst ringde hon vårdcentralen, de hänvisade till psykiatrin, som i sin tur hänvisade till ungdomshälsan. Ungdomshälsan ville ha underlag från vårdcentralen och Matilda fick till slut en remiss till psykiatrin. Efter ett möte med psykiatrin blev hon friskförklarad och hemskickad.

I december förra året försökte hon ta sitt liv.”

Vi behöver åtgärder som gör skillnad här och nu

Vi välkomnar löftet i regeringsförklaringen om att en ny vårdform för att personer med lättare psykisk ohälsa ska utredas, liksom målet om att minska köerna till BUP. Men det får inte stanna där. Många av förslagen är dessutom utredningar, som måste få ta tid, men våra barn och unga som mår dåligt kan inte heller vänta. Vi behöver åtgärder som gör skillnad här och nu, därför föreslår vi följande:  

• Primärvården, första linjens psykiatri och tidiga insatser från socialtjänsten måste närmare barn och unga. Flytta ut resurser för att få in dessa verksamheter i elevhälsan i tillgängliga team som arbetar runt barnet/den unga och föräldrarna.

• En samordnare ska utses för varje person som har flera vårdkontakter.
  Vården och socialtjänsten måste hålla reda på sig själva. Det ska inte den som har psykisk ohälsa behöva göra. Alla som arbetar inom psykiatrin, socialtjänsten, elevhälsan m.m. gör var och en sitt bästa inom sitt ansvarsområde. Men det kräver ett utpekat samordningsansvar, så ingen hamnar mellan stolarna.

• Kommuner och regioner ska samordna sin information till barn, unga och föräldrar var en vänder sig med frågor kring psykisk ohälsa och ”en ingång” för hjälp och stöd ska upprättas. Förslagsvis med utgångspunkt från elevhälsan.

Läs det öppna brevet i sin helhet